I Haunting of Ashburn house får stifta bekantskap med Adrienne (Addy) som tillsammans med katten Wolfgang flyttar in i Ashburn House som hon fått ärva av sin gammelmoster Edith som hon inte visst existerade.
Bokens första mening: ”Huge raindrops hit Adrienne’s exposed arms and face as her mother carried her out of the porch’s shelter and down the groaning wooden steps.”
Adrienne flyttar in i Ashburn House tillsammans med sin katt Wolfgang (Wolf). Redan första kvällen känner de båda av en otäck sensation i samband med solnedgången. Adrienne får snart veta att folket i den lilla staden xxxx har massor med mindre trevliga historier att berätta om huset. Ediths hela familj dog i huset när Edith var bara 8 år gammal. Vissa tror att familjen mörades men ingen minns längre säkert vad som är skrönor och vad som är sant. En del tror att det spökar i huset. Säkert är att Edith var en speciell karaktär som vägrade låta någon besöka huset så när nu huset fått ny ägare är det många som är intresserade av den nya ägaren och av huset.
En stor del av boken händer det egentligen inte så mycket. Man får följa med Addy som extremt långsamt och ometodiskt lär känna huset och besöker den lilla staden och pratar med dess invånare. Även om det inte händer så mycket under bokens första halva är det faktiskt inget som stör mig. Boken är välskriven och har driv trots att inte så mycket händer.
När det väl börjar hända saker blir det tydligt att Ashburn House inte är ett klassiskt hemsökt hus med spöken. Jag föredrar klassiska hemsökelser så jag blev lite besviken men jag gillade ändå boken. Gillar du skräckböcker är Haunting of Ashburn House definitivt värd att läsa. Det är en pulshöjare men jag upplevde den inte som överdrivet läskig.
En sak som störde mig lite var att ett mysterium aldrig fick någon lösning. Vem var egentligen gravplundraren som hade grävt upp och stulit kistan ur Ediths mammas grav?
Antal sidor: 329
Utgivningsår: 2016
Förlag: Poisoned Pen Press
Språk: Engelska
Betyg Åsa: ****
Bara Böcker 