Den sårade divan: om psykets estetik av Karin Johannisson

I Den sårade divan skriver idéhistorikern Karin Johannisson om Agnes von Krusenstjerna, Sigrid Hjertén och Nelly Sach. Alla tre hade psykiatriska diagnoser men förhöll sig till dem på olika sätt. Genom att ha tagit del av de tre kvinnornas patientjournaler och annat försöker Karin att visa hur kvinnlig galenskap kan se ut. Deras öden försöker förklaras utifrån kön, sexualitet, kultur och den allmänna tidsandan i samhället.

Den sårade divan

Bokens första mening: ”Detta är en undersökning.”

Dessa tre kvinnor hade alla psykiatriska diagnoser men det är viktigt att inte glömma att de även var geniala konstnärer av olika slag. Författaren Agnes von Krusenstjerna som på ett ytterst kontroversiellt sätt ifrågasätter den då rådande moralen. Sigrid Hjertén en konstnär som trots en tidigt avslutad karriär idag räknas som en av förgrundsgestalterna inom den svenska modernismen. Nelly Sachs som flyr från Berlin under andra världskriget och belönas med nobelpriset för sin framstående lyriska och dramatiska diktning. Alla vårdades de för sina mentala åkommor på Beckomberga sjukhuset.

Mycket fokus ligger i boken på de tre kvinnornas sexualitet och mycket förklaras utifrån just det faktum att de är kvinnor. Även om det är så att kvinnor och män har bedömts, och fortfarande i många fall bedöms, olika vilket är en del av problemet så känns det inte som att det var hela orsaken till de tre kvinnornas situation. Författaren målar nästan upp en bild av tre kvinnor som egentligen inte är sjuka, de bara bryter mot dåtidens rådande kvinnonorm. Fokuset på deras sexualitet känns också onödigt långtgående. Trots att de tre kvinnornas livsöden ska förklaras utifrån deras patientjournaler är det rätt lite som faktiskt verkar komma just från patientjournalerna. Det mesta verkar istället vara Karins eget tyckande. Även om boken stundvis är intressant så hade den varit ännu intressantare om man även hade fått den medicinska expertisens syn på de tre kvinnorna och deras sjukdomar. Om mer material från journalerna hade presenterats mer rakt på istället för utifrån hur författaren tolkat det som hon läst i journalerna hade vi funnit boken mer tänkvärd.

Åsa har hört Karin Johannisson tala om boken vid ett tillfälle och fann hennes framförande mer givande än boken. Det var framförandet som fick oss att vilja läsa boken.

Antal sidor: 343

Utgivningsår: 2015

Förlag: Albert Bonniers Förlag

Betyg Hjalmar: **

Betyg Åsa: **

Annonser