I novellsamlingen Jag står här och stryker av Tillie Olsen kan vi läsa fyra fristående noveller som behandlar kvinnors roller i samhället, den amerikanska söderns rassituation och mycket annat. Novellsamlingen är författarens debutbok som hon skrev vid 49 års ålder.
Bokens första mening: ”Jag står här och stryker och det du bett mig göra rör sig plågsamt fram och tillbaka med strykjärnet.”
Låt oss börja med en hastig överblick av de fyra novellerna i Tillie Olsens bok:
Jag står här och stryker – vi får höra en mor koncentrerat och koncist summera sin dotter Emelys uppväxt. Emelys pappa försvinner under hennes första levnadsår. Vi får bland annat följa hennes skolgång, hennes hälsa, hennes begåvning och hennes utseende.
Hey Sailor, what ship? – Whitey är en sjöman som bränt sina pengar på krogen på väg till Lennie, Helen och flickorna. Men nog finns det pengar till bara en flaska till. En sorglig och vacker novell där människors olikhet verkligen klargörs. Vi får följa den äldre sjömannen när han gått i land och hälsar på sina nära och kära. Novellen är väldigt annorlunda mot den första; andra typer av karaktärer och miljöer. Hela historien är så pass annorlunda att jag aldrig skulle ha gissat att den var skriven av samma författare.
O ja, den tredje novellen i samlingen börjar med en beskrivning av åhörarna till en pågående gudstjänst. Beskrivningen är nyktert allvarlig men färggrann. Historien utspelar sig i den Amerikanska södern. Sedan vecklar historien ut sig till problematiken kring ungdomars strikta roller ut ett rasperspektiv. Vi får får följa hur en relation förändras när vuxenlivets passiva rasmotsättningar inträder.
Nästa novell Ge mig en gåta handlar om ett äldre par som levt ett hårt liv med sju barn, slitsamt arbete och dåligt med pengar. De har hållit sams hela livet eftersom de inte haft tid eller kraft att se sina problem och olikheter. Men nu har åldrandet givit dem möjligheter till åtskilliga konflikter. Maken vill till det underbara ålderdomshemmet, frun vill stanna i livets sfär.
Bokens lysande förord är skrivet av Kristina Sandberg. I den här utgåvan har första novellen istället för den sista namngett den lilla samlingen. Boken är traditionellt sett betydligt mer känd under sitt engelska namn ”Tell me a riddle”.
Sammanfattningsvis måste jag börja med att erkänna att jag tycker det här är en fantastisk novellsamling.
Tillie Olsen har en otroligt koncentrerad skrivstil och går från klarhet till klarhet. Boken är en dramaturgisk dokumentär i bokstavsform, ett uttryckssätt som jag inte mött så naturligt hos någon annan författare. Berättelserna ger läsaren en både spännande, intressant och lärorik närvaro i historien.
Antal sidor: 153
Utgivningsår: 1956-1961
Förlag: Romanus & Selling
Överättning: Else Lundgren
Språk: Svenska
Betyg Hjalmar: *****
Bara Böcker 