Möss och människor & Den röda ponnyn av John Steinbeck

Det här är en bok med två av John Steinbecks bästa noveller: Möss och människor och Den röda ponnyn. Möss och människor handlar om de två mycket olika kamraterna som arbetar och drömmer i depressionens Amerika. Den röda ponnyn handlar om en ung pojkes upplevelser när han så småningom får en alldeles egen ponny som han ska lära sig hantera. Precis som många andra av Steinbecks skriverier utspelar sig båda dessa noveller i Salinas.

Möss och människor & Den röda ponnyn

Möss och människor

Inledande mening: “Ett stycke söder om Soledad glider Salinasfloden in tätt till bergsidan och bildar en djup damm av klargrönt vatten.”

John Steinbecks berättelse Möss och människor handlar om de två vännerna George och Lennie. De två personerna är på många sätt varandras motsatser: George är en liten intelligent person medans Lennie är en stor och jättestark förståndshandikappad person. De två samarbetar utmärkt väl, George hjälper Lennie när det behövs tankekraft och Lennie kan hjälpa George när det behövs fysisk styrka. De två har en gemensamma dröm. Den stora drömmen om en egen farm som skulle ge frihet och möjlighet för Lennie att ägna sig åt det han tycker mest om kaniner och andra små söta djur. För att nå dit måste de arbeta hårt och skaffa pengar så att de har råd att köpa en egen gård. Det går faktiskt riktigt bra de hittar så småningom en kamrat som är beredd att investera en hel del pengar i den nyss nämna gården. Men innan de når målet tillstöter en hel del spännande bekymmer.

Det här är en fruktansvärt bra novell definitivt av klassen “måste ha läst” åtminstone en gång. Utan att avslöja för mycket för de som fortfarande har boken kvar att läsa (vi är lite avundsjuka faktiskt för boken är så bra att det vore spännande att inte ha läst den… än) så slutar den inte lyckligt. Det faktum att Steinbeck tagit inspiration från dikten “To a Mouse” av Robert Burns som beskriver hur både möss och människors storslagna drömmar om framtiden allt som oftast går i kras är kanske en liten förberedelse på att den här historien inte kommer att sluta lyckligt.

Sidor: 143
Förlag: Albert Bonniers förlag
Utgivningsår: 1937
Betyg Hjalmar: ****
Betyg Åsa: ****

Den röda ponnyn

Inledande mening: “I gryningen kom Billy Buck ut från drängkammaren och stod en stund på bron och tittade upp mot himlen.”

Den här berättelsen handlar om Jody vars fader har en stor gård med höns, kor och hästar. Man får följa Jody i hans tankar och längtan att växa upp och få ta en aktiv del i gårdsarbetet. Därför blir hans lycka väldigt stor när hans far en dag ger honom en ponny. Äntligen kan hans utveckling till att bli en duktig och kunnig gårdskarl börja. Snart kommer några av hans skolkamrater på besök och blir häpna av beundran inför deras kamrats hästkrafter. Till sin hjälp för att lära sig allt om hästar har han Billy Buck husets dräng som är vida känd för sin kunskap om hästar. Dessvärre tillstöter problem den röda ponnyn blir sjuk tack och lov finns Billy Buck till hands som kan ge råd och hjälpa till att försöka få hästen frisk igen. Men kommer det att gå kommer den lilla ponnyn att klara sig?

Sidor: 103
Förlag: Albert Bonniers förlag
Utgivningsår: 1937
Betyg Hjalmar: ***
Betyg Åsa: ***

Advertisements

Baron Münchhausens märkvärdiga resor till lands och vatten av Rudolf Erich Raspe

Även om Baron Münchhausens märkvärdiga resor till lands och vatten har en verklig förgrundsgestalt (Hieronymus Karl Friedrich, Freiherr von Münchhausen som förvisso var berömd för att återge historier från sina krigsår men trots det blev mäkta upprörd och besvärad av den närmast komiska fiktiva karaktären som bär hans namn) är det förmodligen så långt ifrån en biografi man kan komma. Boken är fullproppad med dråpliga berättelser om och av baronen som färdas på kanonkulor, slåss med enorma krokodiler och färdas till månen.

Baron Münchhausens märkvärdiga resor till lands och vatten

Inledande Mening: “Alla känner väl till baron Münchhausen, den festlige berättaren av lögnaktiga historier som bär sanningens prägel.”

Den största anledningen till att vi läste den här boken är det faktum att huvudpersonen är så omtalad och känd. Han har till och med givit namn åt en medicinsk diagnos: Münchhausens syndrom. Boken innehåller historier som mest framstår som patetiskt krogskryt från 1700-talet. Därför ger det inte en verklighetsassociation men det ger en ganska fyndig och underhållande beskrivning om hur berättelser utan större svårighet kan spåra ur. Anekdoter kan växa (kanske inte riktigt till dessa storlekar) och det kanske inte alltid är varken lätt eller av vikt att återge händelser i exakta beskrivningar av vad som verkligen skedde, kanske uppskattar publiken en liten tillspetsad historia mer än en faktiskt realistisk återgivning. Från de perspektivet kan man faktiskt förstå att den här lilla boken blivit en klassiker. Många av berättelserna är jakthistorier och historier från kriget mot Turkiet. Den riktiga Friherren von Münchhausen hade nämligen deltagit i kriget mot Turkiet och sägs hela sitt liv ha sparat en turksabel som minne från kriget. Han tog som 32-åring avsked från den ryska militärtjänsten och återvände till Bodenwerder med sin första hustru. Väl hemma i Bodenwerder kunde han ägna sig åt jakt och att i goda vänners lag berätta skrönor från kriget och olika jaktturer.

För att göra den här boken riktigt bra skulle det behövts en författare av Jules Vernes klass som verkligen hade kunnat blåsa liv och trovärdighet i historierna och skänka dem sannolikhet. Berättelserna är nämligen alltför överdrivna för att uppfattas som någonting annat än fiktivt skryt vilket gör att boken bara blir en smula underhållande.

Vem som egentligen är upphovsman till boken med berättelserna om Baron Münchhausen är lite oklart då det har bestridits om Raspe skulle vara den egentliga upphovsmannen. Boken tillkom också under en tid utan upphovsrätt och copyright.

Antal sidor: 200

Utgivningsår: 1785

Översättning:V.E. Öman

Betyg Hjalmar: **

Betyg Åsa: **

Pappa Långben av Jean Webster

Pappa Långben av Jean Webster handlar om barnhemsflickan Jerusha (Judy)Abbott som har uppnått den ålder att hon snart inte längre kan bo kvar på barnhemmet. Judy får då ett erbjudande som hon inte kan tacka nej till. Hon blir erbjuden att få sin collegeutbildning betald av en av barnhemmets styrelseledamöter. Hon får detta erbjudande eftersom han tyckte om hennes begåvade och roliga uppsatser. Judy är den första flickan att få detta erbjudande. Tidigare har det endast varit pojkars utbildning som styrelseledamoten erbjudit sig att betala.

Pappa Långben

Inledande mening: “Första onsdagen i varje månad var en Absolut Gräslig Dag – en dag som man måste invänta med fasa, uthärda med mod och glömma fort.”

Boken är till stor del utformad som brev från Judy till Pappa Långben. Judy har nämligen fått sin collageutbildning finansierad av en av barnhemmets styrelseledamöter, som hon bestämmer sig för att kalla för Pappa Långben för det enda hon vet om honom är att han är lång, rik och avskyr flickor. Den enda förutsättningen för att hon ska få utbildningen betald är att hon varje månad skriver ett brev till sin välgörare och inte förväntar sig några svar tillbaka. Därför utgörs större delen av boken av brev från Judy till Pappa Långben. Hon har helt klart en charmant förmåga att formulera sig skriftligt. Boken är trots sina dryga hundra åt väldigt rolig.

Boken är full med fantastiska, snabba och roliga formuleringar som med fördel kan användas i helt andra sammanhang till exempel:

Visst är det fint att få utbildning – men ingenting i jämförelse med att äga sex nya klänningar”.

Boken innehåller även en del tänkvärdheter som:

Det är inte de stora fina nöjena som betyder mest; det bästa är att få ut mycket ur de små – jag har upptäckt hemligheten med den sanna lyckan, och det är att leva i nuet. Att inte i evighet ångra det förflutna eller oroa sig för framtiden; utan att få ut det mesta av just detta ögonblick. Det är som jordbruk. Man kan bedriva extensivt jordbruk, eller intensivt; och jag tänker hädanefter leva intensivt. Jag tänker njuta av varje sekund, och jag tänker vara medveten om att jag njuter medan jag gör det. De flesta människor lever inte; de bara jäktar. De försöker nå fram till ett mål långt borta vid horisonten, och i kapplöpningens hetta blir de så andfådda och flämtande att de aldrig får syn på det vackra lugna landskap de rusar fram igenom; och innan de vet ordet av är de gamla och utslitna, och det spelar ingen roll om de kommer fram till målet eller inte.”

Att leva lite mer i nuet är något som de flesta av oss nog kan behöva i vårt hektiska samhälle.

Judy upplever efter en tids enkelsidig brevväxling en viss växande frustration över att hon inte får några svar av Pappa Långben och bestämmer sig därför att inte alltid göra som Pappa Långben önskar. Kommer Judy någonsin att få träffa sin välgörare och kunna tacka honom och kanske till och med betala tillbaka honom för vad han har gett henne?

Antal sidor: 163

Förlag: Klassikerserien Repris med tillstånd av Bonnier Carlsen Bokförlag

Utgivningsår: 1912

Översättning: Cilla Johnson

Betyg Hjalmar:  ***

Betyg Åsa: ***

Alice i Underlandet av Lewis Carroll

Vår upplaga av Alice i Underlandet kommer från Klassikerserien Repris. De gav för några år sedan ut två olika boxar med barn/ungdomsklassiker. En för flickor och en för pojkar. Den här kommer från boxen med klassiska flickböcker. Tre av dem hade Åsa läst och tyckt om som liten tös. De två andra av dem hade ingen av oss läst tidigare. Det här är fem klassiker som vi kände att man borde ha läst så vi slog därför till på en box. Alice i Underlandet är en av de böckerna som ingen av oss hade läst när vi var små. Boken handlar om Alice som en dag när hon är på stranden upptäcker en talande vit kanin med ett fickur. Alice följer efter kaninen och faller då ner i Underlandet.

Alice i Underlandet
Boken och en flaska The Bubble från Grays and Feather som har den passande etiketten “Drink Me”

Bokens första mening: “Alice börjar bli riktigt trött på att sitta bredvid sin syster på stranden och inte ha nånting att göra.”

I Underlandet möter Alice underliga figurer som Hattmakaren, Marskatten och Hjärter Dam. Alice hinner även med att förvandlas och bli både jätteliten och jättestor. Alice i Underlandet är en mycket märklig historia, det kände vi förstås till båda två redan innan vi läste boken, men vi blev ändå förvånad över hur extremt märklig boken är. Det här var en bok som kändes för pårökt och psykedelisk för vår smak. Det är möjligt att vi hade uppskattat den mer om vi hade läst boken när vi var barn.

Alice i Underlandet har filmatiserats och finns både som tecknad film och som vanlig spelfilm. Vi är inte vidare förtjust i någon av filmerna heller. Vi vet att många är uppvuxna med, och älskar Alice i Underlandet, men det här var inte riktigt vår cup of tea. Nu kan vi i alla fall säga att vi har läst den.

Antal sidor: 111

Utgivningsår: 1865

Förlag: Klassikerserien Repris utgiven med tillstånd av Bonnier Carlsen Bokförlag

Översättning: Åke Runnquist

Betyg Hjalmar: **

Betyg Åsa: **