Pappa Långben av Jean Webster handlar om barnhemsflickan Jerusha (Judy)Abbott som har uppnått den ålder att hon snart inte längre kan bo kvar på barnhemmet. Judy får då ett erbjudande som hon inte kan tacka nej till. Hon blir erbjuden att få sin collegeutbildning betald av en av barnhemmets styrelseledamöter. Hon får detta erbjudande eftersom han tyckte om hennes begåvade och roliga uppsatser. Judy är den första flickan att få detta erbjudande. Tidigare har det endast varit pojkars utbildning som styrelseledamoten erbjudit sig att betala.
Inledande mening: ”Första onsdagen i varje månad var en Absolut Gräslig Dag – en dag som man måste invänta med fasa, uthärda med mod och glömma fort.”
Boken är till stor del utformad som brev från Judy till Pappa Långben. Judy har nämligen fått sin collageutbildning finansierad av en av barnhemmets styrelseledamöter, som hon bestämmer sig för att kalla för Pappa Långben för det enda hon vet om honom är att han är lång, rik och avskyr flickor. Den enda förutsättningen för att hon ska få utbildningen betald är att hon varje månad skriver ett brev till sin välgörare och inte förväntar sig några svar tillbaka. Därför utgörs större delen av boken av brev från Judy till Pappa Långben. Hon har helt klart en charmant förmåga att formulera sig skriftligt. Boken är trots sina dryga hundra åt väldigt rolig.
Boken är full med fantastiska, snabba och roliga formuleringar som med fördel kan användas i helt andra sammanhang till exempel:
”Visst är det fint att få utbildning – men ingenting i jämförelse med att äga sex nya klänningar”.
Boken innehåller även en del tänkvärdheter som:
Det är inte de stora fina nöjena som betyder mest; det bästa är att få ut mycket ur de små – jag har upptäckt hemligheten med den sanna lyckan, och det är att leva i nuet. Att inte i evighet ångra det förflutna eller oroa sig för framtiden; utan att få ut det mesta av just detta ögonblick. Det är som jordbruk. Man kan bedriva extensivt jordbruk, eller intensivt; och jag tänker hädanefter leva intensivt. Jag tänker njuta av varje sekund, och jag tänker vara medveten om att jag njuter medan jag gör det. De flesta människor lever inte; de bara jäktar. De försöker nå fram till ett mål långt borta vid horisonten, och i kapplöpningens hetta blir de så andfådda och flämtande att de aldrig får syn på det vackra lugna landskap de rusar fram igenom; och innan de vet ordet av är de gamla och utslitna, och det spelar ingen roll om de kommer fram till målet eller inte.”
Att leva lite mer i nuet är något som de flesta av oss nog kan behöva i vårt hektiska samhälle.
Judy upplever efter en tids enkelsidig brevväxling en viss växande frustration över att hon inte får några svar av Pappa Långben och bestämmer sig därför att inte alltid göra som Pappa Långben önskar. Kommer Judy någonsin att få träffa sin välgörare och kunna tacka honom och kanske till och med betala tillbaka honom för vad han har gett henne?
Antal sidor: 163
Förlag: Klassikerserien Repris med tillstånd av Bonnier Carlsen Bokförlag
Utgivningsår: 1912
Översättning: Cilla Johnson
Betyg Hjalmar: ***
Betyg Åsa: ***
Bara Böcker 